”De släckte stjärnorna med kanoneld.
Stjärnorna dog på denna vackra hösthimmel
Som minnet bleknar i hjärnan
Hos dessa stackars gamla män som försöker minnas
Där var vi, döende av stjärnornas död
Och på den mörka pannan med dess livliga skimmer
Vi visste inte vad vi skulle säga i förtvivlan
De mördade till och med konstellationerna.”
Guillaume Apollinaire - 1918
